elin

http://duvill.blogspot.com/

Det är sol, vår, blommor som blommar, härliga doftar, sena nätter, tidiga morrnar, fina promenader, pussar och kramar. Jag är lycklig.

Fysisk utmattning, tentaångest, fina känslor i kroppen och ett nästan obotligt leende. Där har ni mig för tillfället.
Och det är måndag igen, precis som sist jag skrev. Men till skillnad från den måndagen har dagen i ära bjudit på effektivitet. Jag har skrivit tre sidor på tentan (spelar egentligen ingen roll, vet att jag kommer skriva om allt imorgon ändå), fikat/lunchat med Martina i några timmar, pratat lite för mycket i telefon med Isabelle, varit på gymmet i nästan två timmar och ja, städat! Vad mycket jag åstadkommer när jag faktiskt bestämmer mig för något, hade lika gärna kunnat ligga i sängen och kolla TV hela dagen istället. Känns bra att jag inte gjorde det.

Jag åker till Stockholm nästa vecka, det känns som om jag borde ta tag i situationen lite. JA, det gör jag imorgon. Måste skicka typ åtta mail, grymt jobbigt. Men det ska bli härligt att komma till Stockholm i några dagar, om än lite konstigt. Jag hoppas bara att snön är borta när jag kommer dit, jag vill inte behöva glida runt i vinterjacka. Nåväl.

Annars? Jodå, så att eh... Jag är glad. Jag mår fruktansvärt bra. Och jag ler nog lite för mycket för mitt eget bästa.

Ännu en gång måndag, jag tycker alltid att det är måndag. Hänger inte med i veckorna, men måndagarna är långa och den enda dagen jag faktiskt har någon koll på. Jag har alltid en massa storslagna planer om vad ska ske var eviga måndag, men det brukar aldrig bli som jag hade tänkt.
Jag hade tänkt träna idag - nejnej, jag åt kinamat istället. Jag tänkte städa idag - nejnej, jag strosade runt på stan och fikade. Jag hade tänkt plugga mer än vad jag gjort - nejnej, jag var för trött för det.

Jag blir så jäkla trött på mig själv ibland. Satt med lite panik i kroppen under fikan i eftermiddags, men valde att inte göra något åt det och spenderade istället tid med mina vänner. I och för sig har jag haft en väldigt fin dag och väldigt rolig, det var längesedan jag skrattade så mycket. Men jag kan inte hjälpa att så här på kvällskvisten reflektera över dagens dåliga val, och de är många. Alldeles för många för att jag på kvällen ska kunna gå och lägga mig med gott samvete, tyvärr. Jag förstår inte var alla dessa tankar kommer ifrån, men jag har märkt att det sker oftare och oftare. Kanske en indikator på att jag borde ta saker och ting på allvar? Kanske en indikator på att göra det jag ska innan jag gör något annat? Kanske en indikator på att för mycket sker för att jag ska finna någon ro? Kanske bara total jävla nonsens som någonstans fastnat i mitt huvud?

Imorgon. (Viktigt, förekommande ord)

Kanske vore på sin plats med en uppdatering nu. Sedan sist har det hänt mycket, men inte något av direkt värde. Eller, jo. Men inte här. Jag har ännu en gång haft en lite för rolig, men väldigt fin, helg för mitt eget bästa, vilket jag kompenserar med en fet hemmakväll idag istället. Det blev lite för lite sömn och lite för mycket Tages för mitt eget bästa, men det var kul. Speciellt min kära Isabelle som gjorde fredagskvällen relativt oförglömlig!

Annars? Jodå, jag sitter på mitt rum och lyssnar på Moneybrother och känner mig lagom sliten. Har tryckt i mig en påse chips lagom inför imorgon då jag ska spendera dagen med att titta på smala gymnaster. Ingen ångest här inte!

Jag hade en fin klasskväll på Sydskånska igår med musikquiz och grymt bra musik, jag tror att jag har funnit himmelriket på jorden. Jag kan lova att det kommer att spenderas fler kvällar där, dock ska jag försöka undvika kikärtsbiffarna. De var inte helt hundra kan man säga. Men musiken, åh.

I övrigt händer väldigt mycket roliga saker känner jag. Framförallt nya och spännande saker, meow. Mindre roliga saker händer också och jag syftar på min införtenta-vecka nästa vecka och tentavecka nästkommande vecka. Men vi firar tentaångesten med korridorsfest istället för ångest framför datorn, jag gillar min klass.

På tal om min klass så har jag de senaste dagarna funderat mycket över min framtid och vad jag vill göra. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt? Varför måste man bestämma sig nu? Men jag tror att jag har bestämt mig, men vem vet. Jag kanske ändrar mig imorgon?

Jag borde nog gå och lägga mig snart känner jag, men nej. Det blir nog två avsnitt av Seinfeld innan det händer. Och förhoppningsvis ett telefonsamtal med Isabelle.

Jag tänkte skriva att det är onsdag, men kom på att det redan är torsdag. Fint! Innebär att det är helg imorgon och förhoppningsvis blir den lika fin som förra helgen. Nåväl.

Hade stora planer på att uppdatera igår om min finfina dag, men jag kom hem alldeles för sent för att orka åstadkomma något sådant. Känns lite kasst att göra det halvdant också, för det var en väldigt fin dag. Dagen började med ett seminarium i skolan som var lite smått lagom givande så där, eller? Grejen är att jag redan läst allt det här som vi håller på med för tillfället, och typ haft ett liknande seminarium. Känns därför ganska ovärt att lägga ner tid på det för tillfället. Begav mig med ett lyriskt sinne hemåt mot Landskrona med solen i ögonen. Mötte upp Isabelle och Alex och beslutade oss för att dissa träningen för att istället vara utomhus och njuta av solen. Man vet ju trots allt inte när de bestämmer sig för att försvinna igen. Spendera först tid på stan där både bock och nya efterlängtade jeansshorts införskaffades. Är så sjukt nöjd över att man börjar göra tjejkläder i boyfriend-style och att jag äntligen kan få tag på de jeansshorts jag suktat efter i över ett år!

Efter lite shopping blev det en lagom lång runda inom Citadellet och Strandpaviljongen, där vi även satte oss på en bänk i en timme eller så. Så himla skönt och man känner verkligen hur man väcks till liv igen när solen och värmen tittar fram lite. Sen gillar jag att man måste hitta ett lä för att inte frysa häcken av sig, känns mer speciellt då liksom! Vi begav oss sedan hemåt, varpå de lämnade mig ensam.

Kvällen var även väldigt trevlig, men det ska vi inte gå in på detalj om! Ikväll vankas det fika med alla mina närmsta vänner - ganska bra att man kan slå en fyra, fem flugor i samma smäll! Effektivt och sparar tid.

Ha en fin kväll, mina vänner.

Idag kände jag att våren var på väg och det känns så himla fint. Använde Conversen för första gången på typ fyra månader, solen lös, jag lyssnade på Babyshambles och märkte fort att ett brett leende befann sig på mina läppar. Ibland är livet allt fint!

Förra veckan var väldigt hektisk, men samtidigt en väldigt fin vecka. Jag hade mycket i skolan, tog på mig alldeles för många barnträningar och hade en ypperlig helg.

Nä, nu känner jag att jag är alldeles för tankspridd för det här. Så nu struntar jag i det och ägnar mig åt fin musik istället.

Tillbaka till verkligheten. Jadå. Det gick bra, men jag kände den där konstiga känslan i magen idag. Den känslan jag känner varje gång jag har det lite för stressigt. Eller varje gång jag varit stressad och sen slappnar av. Det är ingen behaglig känsla, för jag vet absolut inte vad jag ska göra åt den. Ingenting fungerar och paniken och ångesten växer sig större och magen blir bara värre. Och då har jag inte ens gjort hälften av det jag borde ha gjort idag. Fan också.

Jag gillar att studera, men jag önskar att man någon gång kunde få vara helt jävla ledig, utan någonting man egentligen måste göra. Det är den stressen som ökar för varje dag - jag borde egentligen plugga istället för att göra det här. Men, när ska jag kunna ta det lugnt med gott samvete? Och att tänka sådana tankar med en påbyggande magkatarr är inte direkt bra, det spär på det hela ännu mer.

Nu önskar jag bara att jag på något sätt kan få gjort en del men samtidigt hinna ta det lugnt och slippa det här. Jag orkar inte ännu ett breakdown som kommer att  tvinga mig till att inte göra någonting för att ens fysiskt fungera. Jag orkar inte gå den jobbiga vägen igen. Fan.

Ikväll när jag sitter och gör absolut ingenting och är ganska nöjd med min tillvaro öppnar jag Windows Media Player för att återuppleva lite gamla spelningslistor. Första låten som spelas är Calleth you, cometh I med The Ark. Och herremingud vad nostalgisk jag blev.

Den låten kan beskriva en så stor period i mitt liv att det är läskigt. En låt på fyra minuter och trettiotvå sekunder kan beskriva känslor och händelser under lite mer än två år av mitt liv. När jag lyssnar på låten förflyttas jag bakåt till tiden och är helt plötsligt 15 år igen. Lika osäker, lika förvirrad men ändå lika förundrad över hur en låt kan sätta fingret på alla ens känslor.

Nu när jag lyssnar på låten har jag turen att bara minnas känslorna och faktiskt inte känna dem. En jävla befrielse kan jag meddela. Men ändå, nostalgi är skrämmande men väldigt fint.

and i know we were both too young
to know what real love would be like
and i know that our communication
didn't always work out right

i know all that so well
but i also do know this
Calleth you, cometh I
and that's just how it is
and how it's always been

Det är tomt, tomt, tomt i min skalle. Det händer inte så värst mycket roligt under hemtentaveckan faktiskt. Det handlar mest om lite press, stress, ångest, för lite sömn, för mycket slappande i början och alldeles för många desperata telefonsamtal till kursare i slutet av perioden. Men jag ska nog klara detta också, hade tänkt komma igång ordentligt imorgon så. I fix.

Annars då? Jo, tack. Har haft barnträning idag med, relativt smärtfritt idag må jag säga.

Äh, nu ger jag upp och återkommer när jag har något roligare att skriva om och när jag är på lite bättre humör.

Hej!
Äntligen har jag min första, egentligen förtjänta lugna stund, på hela veckan. Och jag känner bara att tröttheten slår över mig. Har haft fullt upp med plugg, vänner och barnträning att jag knappt haft tid att sova. Men jag har haft en väldigt bra vecka ändå. Eller ja, förutom att jag misstänker att jag på något mystiskt sätt skadat min rygg och därför gått och gnällt om den sedan i onsdags. Jag förstår verkligen inte vad det är som har hänt, men det känns som en av mina ryggmuskler på något skumt sätt tappat fästet och hänger löst. Fast det tror jag inte att den gör för det har blivit mycket bättre för varje dag som går. Men i torsdags var det inte mycket av mig - efter min barnträning låg jag i fosterställning och grät av smärta hela kvällen. Nåväl.

Helgen har varit mycket fin. Väldigt fin. Början av fredagen spenderades i Lund med seminarie och lite klasshäng. Jag fortsatte hemåt för två timmar innan jag skulle iväg igen till Sandra, Skälderviken och en magisk grekisk afton. Kvällen var verkligen helt underbart trevlig och jag blir glad när jag tänker på vilka otroliga vänner jag faktiskt fick under gymnasiet. Vem hade trodde det? Inte jag i alla fall. Jag förväntade mig att jag skulle tappa kontakten med folket och sedan undvika dem när jag väl stötte på dem. Men icket, mina vänner. Och jag är så glad att jag har er.

Igår begav vi oss hemåt från Sandra efter frukost, Let's Dance och prat om flyttar. Lovely. Mindre lovely när jag kom hem och tvingade mig själv att plöja igenom 150 sidor och kriget och dess utveckling. Men jag gav inte upp, vilket jag tackar gudarna för idag. Begav mig efter en trevlig middagssittning med mina föräldrar mot Asmundtorp för en kväll med Isabelle, Melodifestival, En ung Jane Austen, Elizabeth för att sedan somna gott i Isabelles säng.

Idag är det alla hjärtans dag och jag har fått otroligt mycket gjort. Jag vaknade hos Isabelle och spenderade mina första vakna timmar där som fylldes av frukost, prat och musik. Hem till Landskrona för en lång pluggdag, men det tog faktiskt inte så lång tid att plöja mig igenom min sista bok som jag hade tänkt. Var klar redan vid sju och har sedan dess legat som en padda och för första gången på en månad inte haft en enda sak att göra som är relaterad till skolan!

Nåväl, alla hjärtans dag. Ett jippo. Men jag sänder ändå ut mina tankar till familj och fina vänner. Tack för att ni finns.

Snökaoset nådde Lund, men inte min kära hemstad, men trots detta så blev tågen inte sena och jag var mycket belåten med detta. Är trots allt ganska fridfullt att sitta inomhus på Eden med behagligt sällskap och titta på snöflingorna som faller utanför fönstret. Meow.

Jag har överlevt tre av sju överjävliga dagar denna vecka och mystiskt nog har jag mer än någonsin att göra men jag är ändå lugnare. Jag har beslutat mig för att det löser sig. Lite missnöjd med att jag inte följde med till Popkorn på The Tivoli idag, men jag har fått desto mer gjort. Jo, jag är nöjd med att jag stannade hemma.

Annars? Fåglarna kvittare och solen sken när jag var på väg till skolan i eftermiddags - våren kändes nära. Men tji fick jag, en timme senare föll snön utanför fönstret. Äsch, det är snart vår.

Pappa har kommit hem idag, väldigt fint. Pappa vs Orättvisan 1-0. Forreal.

Nu är en, faktiskt, väldigt effektiv dag till ända. Har lyckats med riktigt mycket idag - städning, socialisering med min mor, alldeles för mycket studerande, träning med mina små kids, lite slösurf, lite telefonsamtal med en kär vän och en skypedejt med Anna. Jag är väldigt nöjd, inte bara med min dag utan med livet i sig faktiskt. Visst, för tillfället befinner jag mig i en kaosartad förvirring men jag vet om att även det kommer att lösa sig och bli så bra som det bara kan bli. Men ibland är det verkligen väldigt svårt att bestämma sig för hur man ska reagera och agera i vissa situationer, speciellt i en sådan situation som man aldrig trodde sig skulla uppleva och dessutom vara centrumet och inte periferin.  Fast just nu önskar jag att jag vore periferi eller att jag hade någon som skulle säga åt mig vad jag skall göra, så att jag slipper bestämma det själv. Men vi väntar med det tills våren är här på riktigt och man kan dricka öl i shorts och kavaj om kvällarna.

Något jag är mindre nöjd med just nu är att jag var tredje/fjärde vecka inser att jag borde skärpa mig och slappa mindre. Jag pratar givetvis om skolan och sista veckan innan tentan. Jag borde faktiskt ha lärt mig vid det här laget att det är behagligare att plugga två-tre timmar om dagen under hela delkursen istället för att plugga en timme lite då och då, för att sen känna panik och stress sista veckan. Denna vecka har det till och med gått så långt att jag känner att jag borde planera in vilka tider jag ska äta. Men imorgon ska jag in till Lund och träffa några från klassen som jag verkligen trivs med, kan vara skönt att få diskutera och bolla lite med någon som vet precis vad jag pratar om. Känna lite avlastning och inse att man inte är den enda som inte ens kommit halvvägs med kurslitteraturen. Men nästa delkurs, då lovar jag att jag innerligt ska försöka avsätta två-tre timmar varje dag till att läsa lite. Och att jag ska börja gå upp i tid, det fungerar inte för mig att gå upp halv elva vareviga dag. Jag blir så fruktansvärt trött hela dagarna, vilket i sig leder till att jag inte får något gjort.

Imorgon blir det som sagt Lund och träning. Och lite häng med Jack. Fina tider. Fast helst av allt hade jag velat hälsa på min kära far.

Måndag, en dag jag brukar spendera med att bara umgås och vara nöjd. Jag gillar inte att starta veckorna med att tokstressa, vilket jag verkligen inte heller har gjort idag. Började dagen med ett efterlängtat pass på Fitness24seven. Riktigt jäkla skönt var det och jag kände att jag steg ut från gymmet som en ny människa - redo att möta vad veckan har att erbjuda.

Jag och Isabelle begav oss mot mi casa, där även Kajsa mötte upp oss. Vi åt toast och de drack kaffe medan vi hade viktigt snack om helgen, planer och dialekter. Det där med dialekter är faktiskt väldigt intresssant, framförallt hur lätt man påverkas och hur lätt man kan ändra dialekt. Dialekter kan även vara väldigt fula, men det är ju det som gör de så fruktansvärt underhållande, men även väldigt charmiga i lagom dos.

Vidare har dagen inte erbjudit på mycket, förutom ett viktigt och skönt konstaterande. För en gångs skull fick saker och ting gå våran väg, jag hoppas bara att min familj får ha den turen lite längre fram under året och framtiden också.

Har under kvällen funderat lite på det där om att tänka med hjärtat eller hjärnan. När man är förvirrad är det nog lättast att tänka på hjärnan och vara rationell, vilket jag tror att jag var ikväll. Men att tänka med hjärtat är så himla fint. När man bara låter allt gå sin egna väg och är mitt uppe i det och bara njuter för att man känner att det är så rätt. Men om du nu känns så rätt, varför håller inte hjärnan med om detta? Varför kan de två inte kollaborera lite då och då, istället för att ställa två sidor mot varandra? Ett jälva dilemma, med andra ord.

Ännu en helg är över; man summerar de galna upptågen, analyserar vissa saker alldeles för mycket och till sist skrattar man bara åt sig själv. En stadig, och återkommande, söndag med andra ord.

Helgen har varit väldigt trevlig faktiskt. Fest i Eslöv i fredags och igår skedde inte mycket, men jag var ganska nöjd med en ännu en händelselös lördag med Vem vet mest-maraton hela eftermiddagen och slökollade på något svensk superprogram på kvällskvisten. Såg faktiskt hela melodifestivalen igår, var inte igår. Brukar bara ägna min melodifestival-uppmärksamhet åt finalen i Globen. Menmen.

Söndagen har bestått av alldeles för mycket för att vara en söndag. Har lyckats läsa klart en av mina böcker till kursen, som för övrigt var Sveriges mest torra bok som någonsin publicerats. Käkat både söndagsstek, kladkaka och avokado. Lämnat far min i Lund och haft en trevlig konversation med Isabelle. Nöjd, med andra ord.

Följande vecka blir nog relativt chill faktiskt. Inte alls mycket i skolan, men desto mer plugg hemma. Men jag kommer kanske att ha tid att träffa lite vänner i veckan och hinna med en och annan fika och några träningspass.

Låter fint.