elin

Ibland undrar jag om det inte är meningen att något storslaget ska hända mig. Folk ska flytta, folk har storslagna drömmar och mål men jag går i ovisshet. Jag vet inte riktigt. Jag vill bo utomlands ett tag, men jag vill absolut inte flytta själv. Det vågar jag inte. Jag har länge gått och tänkt på Barcelona. Man kanske ska satsa på det. Jag vill verkligen göra någonting, jag vill inte bli vuxen och tänka "tänk om..." i resten av mitt liv.

För övrigt jobbar jag och står i. Två veckor kvar nu bara och sen ska jag i alla fall faktiskt, efter många om och men, plugga statsvetenskap i Lund. Men jag är förvirrad. Jag förstår inte hur allt ska gå till - nationer, böcker, terminsräkning, locations och så vidare.

Jag vill inte längre åka hem till mina föräldrar varje dag efter jobbet. Jag vill hem och känna Stefans armar runt om mig. Jag tycker vi satsar på det. Någon gång nästa sommar när Stefan varit utomlands. Det känns som en hel evighet. Och vart ska jag bo? Vad ska jag göra? Hur ska jag ha råd?

Det är tufft att växa upp på riktigt.