elin

Ikväll när jag sitter och gör absolut ingenting och är ganska nöjd med min tillvaro öppnar jag Windows Media Player för att återuppleva lite gamla spelningslistor. Första låten som spelas är Calleth you, cometh I med The Ark. Och herremingud vad nostalgisk jag blev.

Den låten kan beskriva en så stor period i mitt liv att det är läskigt. En låt på fyra minuter och trettiotvå sekunder kan beskriva känslor och händelser under lite mer än två år av mitt liv. När jag lyssnar på låten förflyttas jag bakåt till tiden och är helt plötsligt 15 år igen. Lika osäker, lika förvirrad men ändå lika förundrad över hur en låt kan sätta fingret på alla ens känslor.

Nu när jag lyssnar på låten har jag turen att bara minnas känslorna och faktiskt inte känna dem. En jävla befrielse kan jag meddela. Men ändå, nostalgi är skrämmande men väldigt fint.

and i know we were both too young
to know what real love would be like
and i know that our communication
didn't always work out right

i know all that so well
but i also do know this
Calleth you, cometh I
and that's just how it is
and how it's always been