elin

hade jag otroligt stora tankar på att börja skriva i bloggen igen. Jag hade samlat mig lite och glömt bort mina betydelselösa problem och önskningar om allt som varit och saker som aldrig någonsin kan bli igen. Sen kom en människa, förd bakom ljuset, och förstörde min återsamling av både psykiska och fysiska krafter. Just nu känner jag ett stort misslyckande och jag återkommer när jag ännu en gång lyckas samla mig och hålla tårarna inne. Jag återkommer även när jag slutat se mig själv som ett misslyckande för resterande människor som existerar. Jag trodde högre tankar om mig själv.

Men någon gång inser man väl att man inte är mer än mänsklig.

La vida es vida.