hela världen sjunger


Fysisk utmattning, tentaångest, fina känslor i kroppen och ett nästan obotligt leende. Där har ni mig för tillfället.
Och det är måndag igen, precis som sist jag skrev. Men till skillnad från den måndagen har dagen i ära bjudit på effektivitet. Jag har skrivit tre sidor på tentan (spelar egentligen ingen roll, vet att jag kommer skriva om allt imorgon ändå), fikat/lunchat med Martina i några timmar, pratat lite för mycket i telefon med Isabelle, varit på gymmet i nästan två timmar och ja, städat! Vad mycket jag åstadkommer när jag faktiskt bestämmer mig för något, hade lika gärna kunnat ligga i sängen och kolla TV hela dagen istället. Känns bra att jag inte gjorde det.

Jag åker till Stockholm nästa vecka, det känns som om jag borde ta tag i situationen lite. JA, det gör jag imorgon. Måste skicka typ åtta mail, grymt jobbigt. Men det ska bli härligt att komma till Stockholm i några dagar, om än lite konstigt. Jag hoppas bara att snön är borta när jag kommer dit, jag vill inte behöva glida runt i vinterjacka. Nåväl.

Annars? Jodå, så att eh... Jag är glad. Jag mår fruktansvärt bra. Och jag ler nog lite för mycket för mitt eget bästa.

Kommentarer
Postat av: Isabelle

Våra telefonsamtal kan aldrig bli för mycket!

2010-03-22 @ 23:10:16
URL: http://rabieshund.blogg.se/
Postat av: gungan

man kan inte le för mycket!

2010-03-24 @ 00:15:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0