elin

Tillbaka till verkligheten. Jadå. Det gick bra, men jag kände den där konstiga känslan i magen idag. Den känslan jag känner varje gång jag har det lite för stressigt. Eller varje gång jag varit stressad och sen slappnar av. Det är ingen behaglig känsla, för jag vet absolut inte vad jag ska göra åt den. Ingenting fungerar och paniken och ångesten växer sig större och magen blir bara värre. Och då har jag inte ens gjort hälften av det jag borde ha gjort idag. Fan också.

Jag gillar att studera, men jag önskar att man någon gång kunde få vara helt jävla ledig, utan någonting man egentligen måste göra. Det är den stressen som ökar för varje dag - jag borde egentligen plugga istället för att göra det här. Men, när ska jag kunna ta det lugnt med gott samvete? Och att tänka sådana tankar med en påbyggande magkatarr är inte direkt bra, det spär på det hela ännu mer.

Nu önskar jag bara att jag på något sätt kan få gjort en del men samtidigt hinna ta det lugnt och slippa det här. Jag orkar inte ännu ett breakdown som kommer att  tvinga mig till att inte göra någonting för att ens fysiskt fungera. Jag orkar inte gå den jobbiga vägen igen. Fan.

Ikväll när jag sitter och gör absolut ingenting och är ganska nöjd med min tillvaro öppnar jag Windows Media Player för att återuppleva lite gamla spelningslistor. Första låten som spelas är Calleth you, cometh I med The Ark. Och herremingud vad nostalgisk jag blev.

Den låten kan beskriva en så stor period i mitt liv att det är läskigt. En låt på fyra minuter och trettiotvå sekunder kan beskriva känslor och händelser under lite mer än två år av mitt liv. När jag lyssnar på låten förflyttas jag bakåt till tiden och är helt plötsligt 15 år igen. Lika osäker, lika förvirrad men ändå lika förundrad över hur en låt kan sätta fingret på alla ens känslor.

Nu när jag lyssnar på låten har jag turen att bara minnas känslorna och faktiskt inte känna dem. En jävla befrielse kan jag meddela. Men ändå, nostalgi är skrämmande men väldigt fint.

and i know we were both too young
to know what real love would be like
and i know that our communication
didn't always work out right

i know all that so well
but i also do know this
Calleth you, cometh I
and that's just how it is
and how it's always been

Det är tomt, tomt, tomt i min skalle. Det händer inte så värst mycket roligt under hemtentaveckan faktiskt. Det handlar mest om lite press, stress, ångest, för lite sömn, för mycket slappande i början och alldeles för många desperata telefonsamtal till kursare i slutet av perioden. Men jag ska nog klara detta också, hade tänkt komma igång ordentligt imorgon så. I fix.

Annars då? Jo, tack. Har haft barnträning idag med, relativt smärtfritt idag må jag säga.

Äh, nu ger jag upp och återkommer när jag har något roligare att skriva om och när jag är på lite bättre humör.

Hej!
Äntligen har jag min första, egentligen förtjänta lugna stund, på hela veckan. Och jag känner bara att tröttheten slår över mig. Har haft fullt upp med plugg, vänner och barnträning att jag knappt haft tid att sova. Men jag har haft en väldigt bra vecka ändå. Eller ja, förutom att jag misstänker att jag på något mystiskt sätt skadat min rygg och därför gått och gnällt om den sedan i onsdags. Jag förstår verkligen inte vad det är som har hänt, men det känns som en av mina ryggmuskler på något skumt sätt tappat fästet och hänger löst. Fast det tror jag inte att den gör för det har blivit mycket bättre för varje dag som går. Men i torsdags var det inte mycket av mig - efter min barnträning låg jag i fosterställning och grät av smärta hela kvällen. Nåväl.

Helgen har varit mycket fin. Väldigt fin. Början av fredagen spenderades i Lund med seminarie och lite klasshäng. Jag fortsatte hemåt för två timmar innan jag skulle iväg igen till Sandra, Skälderviken och en magisk grekisk afton. Kvällen var verkligen helt underbart trevlig och jag blir glad när jag tänker på vilka otroliga vänner jag faktiskt fick under gymnasiet. Vem hade trodde det? Inte jag i alla fall. Jag förväntade mig att jag skulle tappa kontakten med folket och sedan undvika dem när jag väl stötte på dem. Men icket, mina vänner. Och jag är så glad att jag har er.

Igår begav vi oss hemåt från Sandra efter frukost, Let's Dance och prat om flyttar. Lovely. Mindre lovely när jag kom hem och tvingade mig själv att plöja igenom 150 sidor och kriget och dess utveckling. Men jag gav inte upp, vilket jag tackar gudarna för idag. Begav mig efter en trevlig middagssittning med mina föräldrar mot Asmundtorp för en kväll med Isabelle, Melodifestival, En ung Jane Austen, Elizabeth för att sedan somna gott i Isabelles säng.

Idag är det alla hjärtans dag och jag har fått otroligt mycket gjort. Jag vaknade hos Isabelle och spenderade mina första vakna timmar där som fylldes av frukost, prat och musik. Hem till Landskrona för en lång pluggdag, men det tog faktiskt inte så lång tid att plöja mig igenom min sista bok som jag hade tänkt. Var klar redan vid sju och har sedan dess legat som en padda och för första gången på en månad inte haft en enda sak att göra som är relaterad till skolan!

Nåväl, alla hjärtans dag. Ett jippo. Men jag sänder ändå ut mina tankar till familj och fina vänner. Tack för att ni finns.

Snökaoset nådde Lund, men inte min kära hemstad, men trots detta så blev tågen inte sena och jag var mycket belåten med detta. Är trots allt ganska fridfullt att sitta inomhus på Eden med behagligt sällskap och titta på snöflingorna som faller utanför fönstret. Meow.

Jag har överlevt tre av sju överjävliga dagar denna vecka och mystiskt nog har jag mer än någonsin att göra men jag är ändå lugnare. Jag har beslutat mig för att det löser sig. Lite missnöjd med att jag inte följde med till Popkorn på The Tivoli idag, men jag har fått desto mer gjort. Jo, jag är nöjd med att jag stannade hemma.

Annars? Fåglarna kvittare och solen sken när jag var på väg till skolan i eftermiddags - våren kändes nära. Men tji fick jag, en timme senare föll snön utanför fönstret. Äsch, det är snart vår.

Pappa har kommit hem idag, väldigt fint. Pappa vs Orättvisan 1-0. Forreal.

Nu är en, faktiskt, väldigt effektiv dag till ända. Har lyckats med riktigt mycket idag - städning, socialisering med min mor, alldeles för mycket studerande, träning med mina små kids, lite slösurf, lite telefonsamtal med en kär vän och en skypedejt med Anna. Jag är väldigt nöjd, inte bara med min dag utan med livet i sig faktiskt. Visst, för tillfället befinner jag mig i en kaosartad förvirring men jag vet om att även det kommer att lösa sig och bli så bra som det bara kan bli. Men ibland är det verkligen väldigt svårt att bestämma sig för hur man ska reagera och agera i vissa situationer, speciellt i en sådan situation som man aldrig trodde sig skulla uppleva och dessutom vara centrumet och inte periferin.  Fast just nu önskar jag att jag vore periferi eller att jag hade någon som skulle säga åt mig vad jag skall göra, så att jag slipper bestämma det själv. Men vi väntar med det tills våren är här på riktigt och man kan dricka öl i shorts och kavaj om kvällarna.

Något jag är mindre nöjd med just nu är att jag var tredje/fjärde vecka inser att jag borde skärpa mig och slappa mindre. Jag pratar givetvis om skolan och sista veckan innan tentan. Jag borde faktiskt ha lärt mig vid det här laget att det är behagligare att plugga två-tre timmar om dagen under hela delkursen istället för att plugga en timme lite då och då, för att sen känna panik och stress sista veckan. Denna vecka har det till och med gått så långt att jag känner att jag borde planera in vilka tider jag ska äta. Men imorgon ska jag in till Lund och träffa några från klassen som jag verkligen trivs med, kan vara skönt att få diskutera och bolla lite med någon som vet precis vad jag pratar om. Känna lite avlastning och inse att man inte är den enda som inte ens kommit halvvägs med kurslitteraturen. Men nästa delkurs, då lovar jag att jag innerligt ska försöka avsätta två-tre timmar varje dag till att läsa lite. Och att jag ska börja gå upp i tid, det fungerar inte för mig att gå upp halv elva vareviga dag. Jag blir så fruktansvärt trött hela dagarna, vilket i sig leder till att jag inte får något gjort.

Imorgon blir det som sagt Lund och träning. Och lite häng med Jack. Fina tider. Fast helst av allt hade jag velat hälsa på min kära far.

Måndag, en dag jag brukar spendera med att bara umgås och vara nöjd. Jag gillar inte att starta veckorna med att tokstressa, vilket jag verkligen inte heller har gjort idag. Började dagen med ett efterlängtat pass på Fitness24seven. Riktigt jäkla skönt var det och jag kände att jag steg ut från gymmet som en ny människa - redo att möta vad veckan har att erbjuda.

Jag och Isabelle begav oss mot mi casa, där även Kajsa mötte upp oss. Vi åt toast och de drack kaffe medan vi hade viktigt snack om helgen, planer och dialekter. Det där med dialekter är faktiskt väldigt intresssant, framförallt hur lätt man påverkas och hur lätt man kan ändra dialekt. Dialekter kan även vara väldigt fula, men det är ju det som gör de så fruktansvärt underhållande, men även väldigt charmiga i lagom dos.

Vidare har dagen inte erbjudit på mycket, förutom ett viktigt och skönt konstaterande. För en gångs skull fick saker och ting gå våran väg, jag hoppas bara att min familj får ha den turen lite längre fram under året och framtiden också.

Har under kvällen funderat lite på det där om att tänka med hjärtat eller hjärnan. När man är förvirrad är det nog lättast att tänka på hjärnan och vara rationell, vilket jag tror att jag var ikväll. Men att tänka med hjärtat är så himla fint. När man bara låter allt gå sin egna väg och är mitt uppe i det och bara njuter för att man känner att det är så rätt. Men om du nu känns så rätt, varför håller inte hjärnan med om detta? Varför kan de två inte kollaborera lite då och då, istället för att ställa två sidor mot varandra? Ett jälva dilemma, med andra ord.

Ännu en helg är över; man summerar de galna upptågen, analyserar vissa saker alldeles för mycket och till sist skrattar man bara åt sig själv. En stadig, och återkommande, söndag med andra ord.

Helgen har varit väldigt trevlig faktiskt. Fest i Eslöv i fredags och igår skedde inte mycket, men jag var ganska nöjd med en ännu en händelselös lördag med Vem vet mest-maraton hela eftermiddagen och slökollade på något svensk superprogram på kvällskvisten. Såg faktiskt hela melodifestivalen igår, var inte igår. Brukar bara ägna min melodifestival-uppmärksamhet åt finalen i Globen. Menmen.

Söndagen har bestått av alldeles för mycket för att vara en söndag. Har lyckats läsa klart en av mina böcker till kursen, som för övrigt var Sveriges mest torra bok som någonsin publicerats. Käkat både söndagsstek, kladkaka och avokado. Lämnat far min i Lund och haft en trevlig konversation med Isabelle. Nöjd, med andra ord.

Följande vecka blir nog relativt chill faktiskt. Inte alls mycket i skolan, men desto mer plugg hemma. Men jag kommer kanske att ha tid att träffa lite vänner i veckan och hinna med en och annan fika och några träningspass.

Låter fint.

Titta, jag är tillbaka även idag. Otroligt fantastiskt, må jag själv tillägga.

Idag har varit en mycket rolig dag, började dock mindre roligt med en uppgång kring åtta-snåret. Är väl inte så värst tidigt egentligen, men sedan jag började plugga i Lund har jag vant mig vid sovmorgon till tio nästan varje dag. Därför svider det extra mycket att gå upp, är ju inte heller direkt så att jag somnar när jag borde. Jag tänker alldeles för mycket för att åstadkomma det nuförtiden.

Men, dagen började i vart fall med en tripp till skolan, med ett alldeles försenat tåg. Förstår inte hur snön kan orsaka sådan kaos när vi faktiskt haft konstant snö och snöfall i snart två månader i Skåne. Ett mysterium.
Lite seminarie-förberedelser stod som nästa plan på agendan, vilket vi faktiskt lyckades med även om det blev lite flummigt då och då. Vidare mot stan för mat och prat med några kursare, varpå vi avslutade dagen med en runda på stan. Kliar verkligen i fingrarna när man ser alla vårkläder, men det får vänta tills nästa månad faktiskt.

Ikväll avnjöt jag en fin fika med min kära Isabelle. Längesedan kändes det som (okej, senast vi sågs var i lördags, but still!). En liten rolig sidestory är att sedan vi började gymma någon gång i novemeber har jag märkt att det blir väldigt mycket snack om detta. Och varje gång vi sitter och diskuterar vikter och deffning blir jag lika chockad! Vi pratar alltså om samma brudar som köpte lösgodis fem gånger i veckan och ratade allt som hade med fysisk utmattning att göra. Men jag gillar det!

Nu: plugg inför seminariet imorgon. I'll do it.

Here it goes, ett försök att återuppliva bloggen. Har flertalet gånger den senaste tiden läst igenom gamla inlägg och kunnat minnas känslor och stadier i livet, vilket jag även vill kunna göra med denna period i mitt liv. Och jag lovar att jag kommer att försöka uppdatera.
Jag känner dessutom att det krävs en ganska bra background till vad som hänt på sistone.

Det var sommarlov, om man nu kan kalla det för det, och sen började jag plugga på universitetet i Lund, efter alla om och men. Började 1 september på statsvetenskapen, vilket jag i nuläget är mycket nöjd med. Upplevde en sjuk nollningsstid och fick flera sjuka minnen att skratta åt. September månad fick ett tråkigt slut, då det tog slut mellan mig och min dåvarande pojkvän.

Sedan dess har livet bestått av lite för många galna partykvällar och lite för mycket dagen-efterångest. Men jag är ganska nöjd med livet ändå. Eller, ganska och ganska. Jag ÄR nöjd med livet.
Jag har givetvis inte bara festat, jag har lagt väldigt mycket av min tid på plugget också. Men det har det varit värt, för det var en otroligt givande och rolig kurs jag läste som dessutom fick mig att lära mig en hel del om mig själv. På något galet sätt kändes det som om jag fick en rejäl nystart i livet, med helt okända människor, vilket gjorde att jag på något sätt var tvungen till att rannsaka mig själv och veta vem jag lär folk känna. Väldigt nyttigt i alla fall.

Annars då? Jo, jag är nöjd. Pluggar freds- och konfliktvetenskap och längtar efter våren. Ta på sig kavajen, sitta i parken med vänner och dricka öl. Skapa ännu fler galna minnen. I år kommer att bli ett bra år, i feel it.