elin

Jag tog studenten och det var det finaste jag har varit med om. Lyckan var så total och regnet öste ner. Men det struntade vi. Sex tappra själar hade första timmen av champangefrukosten ute - i ösregn och storm. Så lycklig var jag. Och då var klockan bara åtta på morgonen. Jag ska inte försöka förklara för er för det går inte att berätta om denna dag i skrivna ord, egentligen inte ens sagda heller. Men att springa ner från Kärnantrapporna med skylten i handen kommer vara något jag för evigt kommer att minnas. Men nu är tre år över och jag ska väl faktiskt börja ett nytt kapitel i mitt liv.

Jag spenderade första veckan efter studenten med att vara totalt dundersjuk, tack vare det fina regnet. Förra veckan befann jag mig i Borlänge, av alla jävla ställen, svettandes på Peace and Love. Solen stekte på och jag ville hem varenda eftermiddag. Jag fick se Babyshambles ännu en gång och det var så fint. Jag fick se Håkan ännu en gång och han gav mig kraft att ta mig igenom denna sommar. Jag fick spendera veckan med några av mina finaste vänner och jag fick ännu fler minnen att glädjas åt.

Idag tog jag första doppet i havet, otroligt sent må jag tillägga. Skylls på att jag inte, förrän idag, hittat en bikini jag har velat ha. (Den andra är på tok för liten). Jag har köpt två nya böcker idag som läggs på hyllan tills jag läst de sju andra böckerna jag ska läsa först. Jag vill inte läsa klart Camilla Läckberg-boken för jag vet ju inte om det kommer fler.

Och imorgon ska jag ta mig ork att lägga in bilder från kameran från både studenten och P&L. Men framförallt ska jag få träffa Isabelle som jag inte sett på två veckor. Vårt kära arbetande vuxenliv lockar inte allt för mycket.

Fridens.