elin

Lördag och jag är hemma. Jag borde göra någonting. Men jag orkar inte, jag har ont i magen.

Navid Modiri & Gudarna förra helgen fick mig att orka lite till. Jag har inte mycket kvar i skolan. Snart är det studenten.

Jag saknar Anna och undrar ofta varför jag inte befinner mig i London. Varför, ett ganska genomgående tema i mitt liv just nu.

Jag saknar nattlånga konversationer och blommande träd i Stockholm. Jag ska snart dit och stanna längre än en helg, även fast Stefan jobbar. Jag kan läsa klart Camilla Läckberg-serien. Det skulle göra mig gott.

Något annat som skulle göra mig gott vore ett glas ProViva och lite Robinson. Mycket fin lördag.

Fridens.

Jag funderar så ofta på att skriva någonting här, men jag vet inte vad jag ska skriva längre. Jag vill inte berätta om mina dagar, jag tycker inte att de är tillräckligt intressanta även om jag har börjat skärpa mig lite. Det kanske är så att man ganska lätt vänjer sig vid en simpel vana som sedan är svår att bli av med. Det har gått över ett år och jag har fortfarande inte kommit tillbaka. Men jag försöker, jag gör verkligen det.

För övrigt är det lov just nu och jag har haft maginfluensa hela helgen. Toppenavslutning på min fina fredagskväll kan jag meddela, som på grund av detta slutade med pinsamma minuter på regionsbuss 220. Det var faktiskt inte mitt fel.

Det är vår. Jag behöver en ny jacka. Jag behöver nya skor. Jag behöver studentklänning och skor. Jag behöver balskor och balväska. Jag behöver bestämma mig om min framtid, vart ska jag ta vägen? Jag borde glida med lite mer och inte oroa mig så mycket, men det blir svårt när den man vill vara närmast dag in och dag ut bor 60 mil från en. Det känns lite mäktigt att tänka på att jag KAN flytta till hösten, jag kan verkligen. Jag måste bestämma mig.

Fridens.