Silence.


Det är tyst. Det är så oerhört tyst här. Jag vet precis vad det är som behövs för att jag ska kunna höra igen. Både igår och idag har det kännts som om alla pratat med mig utan att jag förstått eller ens kunnat lyssna på dem. Jag har på något sätt varit uppslukad av ett problem som egentligen aldrig har existerat. Det är då jag blir arg på mig själv och bildar något slags självhat mot min tankeverksamhet uppe i knoppen.

Jag har stora problem med att släppa saker och glömma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0