elin

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag har bara så mycket att säga just nu men inget kommer fram som det ska.
Det mesta handlar väl om Tyskland som var för bra för att vara sant. Att vi var så nervösa innan vi gick av tåget för att vi var rädda för att det skulle bli en hemsk vecka är ganska löjligt. Eftersom det för mig och många andra visade sig vara en av de bästa veckorna på länge. Om man inte ens skulle kunna säga hela livet.
Visst. Hultsfred var jävligt roligt och jävligt bra. Men fan... Tyskland var fan bättre och roligare. För man knöt sådana band med människor som man aldrig trodde. Man kom närmre de i gruppen, något som innan känts omöjligt.
Men här sitter jag, jag hade gärna åkt till skolan idag bara för att få krama tysklandsfolket. Och det känns kanske lite löjligt men samtidigt är det så rätt så att det inte är sant. Och jag gillar det.

Jag kommer ihåg för ett år sedan då jag i stort sett avskydde alla som gick på skolan. Jag ville verkligen inte dit.
Tänk vad som kan ske på ett år. Hur många kontakter man kan knyta. Och framförallt kontakter med folk som känts avlägsna och väldigt långt borta.
Tänk på hur mycket man kan förändras och hur mycket man bara kan växa upp. Up your ass.

Jag funderar på att gå ner och ta en kopp te, hitta en filt och bara sitta och stirra ett tag. Jag borde kurera mig. Men det är jag alldeles för stressad för. Även om jag har en resursdag idag för att hinna med allt så skiter jag bara i det. Mega fint.

På fredag åker jag till Stockholm. Ord kan nog inte beskriva hur glad och lycklig jag kommer vara. Hur jävla bra allt kommer bli. Och sen när jag kommer hem så är det klassfest. Det kommer bli hur kul och bra som helst hoppas jag. Jag måste försöka fixa in Jice och Alex från b-klassen men det ska jag nog kunna fixa.

Men nu kallar EU-papperna på mig. Jag har ett fett prov om EU på torsdag och när det är avklarat så är halva kursen avklarad vilket kommer kännas underbart bra. Speciellt om provet går bra.

Well, over and out.

OPA.