elin

Jag sitter och lyssnar på Håkan nu, det var ganska längesedan.
Tänk att jag lyssnat på den människan i snart sju år. Det är väldigt knasigt faktiskt. Liksom.. den människan har betytt så mycket för mig. Han har rättat mig ur de svåraste perioderna. Jag vill träffa honom och tacka honom. Stirra honom i ögonen och säga: Tack, du har gjort mig till den jag är.
Fast det hade jag aldrig vågat. Jag tror nog inte att jag vill träffa honom egentligen. Jag vill nog inte se vem han är i verkligheten. Jag vill ha min egna målade bild av honom. Det känns säkrare.

(Vi var luft, luft och inget mera)

Åh, nu dog jag lite. Jag är ganska trött faktiskt. Men jag är ledig imorgon.
Kanske ska spela brännboll och sånt med lite gamla vänner imorgon.
Och sen på lördag ska jag till Danmark en sväng med David. Jag vill äta nachos, men ja.
Sen kommer det hit pyttelite folk på lördag kväll.
Och sen är det söndag.
Och sen är det skola.
Jag orkar inte mer.
Jag vill ha sommarlov. Det är allt jag ber om just nu.