elin

Jag gjorde det igen. Åkte hem istället för att umgås med vänner. Jag undrar vad som händer.
Jag har bara inte lust till det. Någonting har hänt med mig. Jag behöver något helt nytt.
Någon ny människa som vänder min värld uppochner, endast för att jag ska överleva.

Jag menar.. alla vill väl ha något nytt i sitt liv? Det kan ju inte endast vara jag. Men det är läskigt nu. Mitt beteende mot vänner jag kännt länge. Ignorerar jag med flit eller har det bara blivit kortslutning i hjärnan?
Och vilket jävla whine från min sida. Men så är det.
På något sätt orkar jag inte. Gå i idé tills någon ny dyker upp och hälsar?
Eller så är det för att allt känns gammalt. Allt har redan hänt förut?
"Åh. Men det var den gången...blablabla" All over again.

Jag saknar att bara gå hem till någon, sätta mig, titta på TV och hålla käften. Fan vad jag vill ha det igen. Men gud vad socialt.
Som idag, LisebergsIRLet. En massa folk jag vill träffa, tar jag tag i det? Nej, nada ork.

Äh, jag borde nog ta tag i det igen. I really feel that I'm losing it. Tystnad. Inget att säga. Inget att tillägga. Stelt. You name it. Allt finns där när jag är runt folk.

Jävla skit. Kalla mig whinemadame nummer 1. För det är jag säkerligen. PUTTENUTT DET ÄR SÅ SYND OM MIG!
Precis så, ja.


Our love will never die? Well, it went away three weeks ago. Det är där det ligger. Det stör mig fortfarande. Jag litar inte på folk längre. Jag har nog rätt till det iofs. Men fan.

Nej, nu lägger jag ner.
Det går bra för mig att sluta blogga. Men jag måste skriva av mig. Och av någon anledning publicera det. It bugs me.