För det ekar i huvudet.
Detta är ingen bra dag. Den är sämst.
Ilska blandat med sorg.
Samtidigt som jag blir förbannad på min Hitlerlärarinna så får jag ett sms ett kort tag efter.
Jag ville sätta mig ner i ett hörn och gråta.
Men nej, jag ska ta mig igenom detta utan en enda tår. Inget ska gå förlorat.
Det har jag lovat mig själv.
Och dum som jag är börjar jag tänka på att allt kanske bara kunde bli som förr.
Och det är de där dumma horoskopen som jag läser som får mig att tänka så.
Ge upp? Gå vidare? Tänk inte? Go with the flow?
Det ska jag inte göra, för då går det som det alltid gör.
Ingenting ska förloras.
Winnerbäck skiner upp min dag, han lyckas nästan. Nästan är ett hemskt ord.
"Jag klarar mig ensam, nästan". Vem klarar sig ensam egentligen?
Alla vill ha någon riktigt nära sig, man vill vara älskad och omtyckt. Man vill vara allt det dära, men man får ju inte alltid som man vill. Det har väl jag lärt mig.
Ändå kan jag inte ge mig in i något nytt, det irriterar mig och gör mig så arg att jag vill kasta en sten genom fönstret.
Trust me, tanken har slagit mig ett antal gånger idag.
Och stress. Som fan. Två prov imorgon, prov på tisdag och inlämning på fredag.
Idag hatar jag min skola, inte eleverna, utan skolan. Alla lärare och allt som händer där som aldrig hade hänt annars.
Jag vill fly någonstans. Åka till någon. Bara komma iväg en helg, en vecka.
Fly bort ifrån denna staden, Helsingborg och allt vad det innebär.
Jag är dock glad att jag har något att göra denna helgen. Malmö och konsert med Zelin imorgon och Star Wars marathon på lördag. Söndag blir det plugg och förhoppningsvis lite lek med Isabelle.
Ilska blandat med sorg.
Samtidigt som jag blir förbannad på min Hitlerlärarinna så får jag ett sms ett kort tag efter.
Jag ville sätta mig ner i ett hörn och gråta.
Men nej, jag ska ta mig igenom detta utan en enda tår. Inget ska gå förlorat.
Det har jag lovat mig själv.
Och dum som jag är börjar jag tänka på att allt kanske bara kunde bli som förr.
Och det är de där dumma horoskopen som jag läser som får mig att tänka så.
Ge upp? Gå vidare? Tänk inte? Go with the flow?
Det ska jag inte göra, för då går det som det alltid gör.
Ingenting ska förloras.
Winnerbäck skiner upp min dag, han lyckas nästan. Nästan är ett hemskt ord.
"Jag klarar mig ensam, nästan". Vem klarar sig ensam egentligen?
Alla vill ha någon riktigt nära sig, man vill vara älskad och omtyckt. Man vill vara allt det dära, men man får ju inte alltid som man vill. Det har väl jag lärt mig.
Ändå kan jag inte ge mig in i något nytt, det irriterar mig och gör mig så arg att jag vill kasta en sten genom fönstret.
Trust me, tanken har slagit mig ett antal gånger idag.
Och stress. Som fan. Två prov imorgon, prov på tisdag och inlämning på fredag.
Idag hatar jag min skola, inte eleverna, utan skolan. Alla lärare och allt som händer där som aldrig hade hänt annars.
Jag vill fly någonstans. Åka till någon. Bara komma iväg en helg, en vecka.
Fly bort ifrån denna staden, Helsingborg och allt vad det innebär.
Jag är dock glad att jag har något att göra denna helgen. Malmö och konsert med Zelin imorgon och Star Wars marathon på lördag. Söndag blir det plugg och förhoppningsvis lite lek med Isabelle.
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
och här sitter jag, baddar såren med salt
det går åt helvete med allt
Men den vackraste stunden i livet var den när du kom.
Det kallas tvivel, det där som stör
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvudet
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
och här sitter jag, baddar såren med salt
det går åt helvete med allt
Men den vackraste stunden i livet var den när du kom.
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur, precis som jag.
Winnerbäck får mitt hjärta att bränna av liv.
Han får mig att vakna till och upptäcka vad man ska uppskatta.
Kommentarer
Postat av: Emmie
Kom hit unge
Postat av: Anonym
Förhoppningsvis följer jag med till Ramlösa på lördag, jag ska bara höra med mamma om det är OK först :)
Och vi ska leka en massa på söndag.
Postat av: Leni
längeseeeeeen, Winnerbäck.
puss and so on.
Trackback
