elin

Are you fucking happy now?
Dried bleed, är det de du vill se?
När man äntligen funnit lite lycka och ro med sig själv, byggt upp allt som har fallit ska du bara komma och slå sönder allt. En liten vindpust var allt som behövdes.
Hur kan man bara få för sig att säga något sådant egentligen? Jag fattar inte det. Det går verkligen inte ihop. Hur man bara kan säga så till någon som man påstår att man älskar.
Vad ska han säga sen? Vad ska han klaga på sen? På vilket sätt ska han dra ner mig igen?

Det har varit en konstig vecka, och ja. Jag är medvetet om att det bara gått två dagar. Jag diskuterade saker och ting med folk. Chockering och hathet. Jag förstår inte. Orka ens gå igenom hela den här proceduren igen. You've got to keep on fighting. Don't mess with my feelings.
Men det kanske är lika bra att släppa allt nu. En gång för alla. När det gäller allt. Kärlek, vänner, musiken. Bli helt vanlig. Inte hålla fast vid någonting. Flytta iväg från allt och alla. Man undviker att bli sårad. (Och jag låter konstig nu insåg jag precis.)

Fan vad obehaglig känsla jag fick i kroppen nu. Jag inser mina misstag, visst gör jag det. Ger dig det en rätt till att kasta de rakt i ansiktet på mig? Nej fan, nu orkar jag inte skriva mer. Det är inte precis som om någon är intresserad av sånt här. För ingen förstår vad jag pratar om ändå.