Barely surviving has become my purpose
But though you're still with me
I've been alone all along
Jag vet inte vad jag ska göra, om jag ska prata med dig eller om jag ska skita i det.
Ska jag krypa tillbaka och be om förlåtelse fast jag lovat mig själv så jävla många gånger att inte göra det.
Jag vet att jag kommer misslyckas med allt det.
Men det är bara det, allting känns så jävla.. dimmigt?
Det är inte bara pga av det, det händer allt för mycket. Jag blir så jävla förvirrad av vad alla säger, vad alla gör och vad som händer ungefär.
Allting bara blandas ihop till en jävla röra.
Och sedan så tänker jag på all gammal skit, om jag kan inte ens själv förstår varför jag gör det.
Det bara dyker upp sådär mitt i natten när det inte går att sova.
Egentligen, jag har aldrig haft några problem med någon i min familj förutom mamma och pappa. Dock så börjar det bli lite bättre nu, vi funkar bättre tillsammans. Men dom kommer ju också med sina jävla kommentarer. Jag klarar egentligen inte av att ta dom, men jag har på något sätt lärt mig att hantera det. Det finns verkligen inget mer att göra.
Men sedan resten av min familj?
Jag tror att dom tycker att jag är ivägen och det skulle inte förvåna mig om dom hatade mig för något jag omedvetet har gjort dom.
Jag sa det till pappa i lördags: Jag tror inte att någon i släkten tycker om mig.
Pappa säger: Äh, morfar pratade iaf med dig.
Hur jävla bra får det mig att känna mig? MIn morfar minns ju knappt hur gammal jag är, typ.
Detta går inte att förklara egentligen, jag känner mig bara jävligt ivägen. Som om jag förstör allt med mina jävla utläggningar och försök till att vara trevlig.
Jag ska på släktkalas på lördag, jag tror inte ens att jag ska försöka vara trevlig. Det är inte till någon nytta ändå, det är ändå alltid samma frågor och samma dåliga skämt och allting är bara dåligt.
Fan, Jag saknar dig Zelin <3
Du fick mig att tänka till ordentligt idag, på vilka jag behöver i mitt liv och vilka jag egentligen inte behöver.
Hur bra du än får mig att känna mig, kan jag ändå inte släppa orden.
"Du är värdelös och du kan lika bra försvinna härifrån, vi kommer inte sakna dig"
Kanske. Inuti är jag fjäderlätt och vit? Inte för att jag för fem öre skulle tro på det.
Jag kommer ihåg när vi var på Ven med skolan och skulle hitta en sten.
Jag tog såklart en svart, förklaring löd: Jag är nog en svart person innuti.
Och läraren kunde inte mer än hålla med.
Är du neger?
YEAH. FFS. Ska vi bilda klubb? Vi som är hatade av våra släkter? Det vore så jävla bra.
Inuti är du fjäderlätt och vit.
Hallå! Nu lägger jag mig i! Jag skulle vilja säga att jag visst då bryr mig om dig och hur du mår men varenda gång jag frågar får jag reda på att jag ska äta bajs! Hur ska jag då göra för att nå fram till dig innanför dina murar du har byggt upp. Alexander tycker väldigt mycket om sin moster men möts också han av att han ska äta bajs vilket inte är så kul när man är 9 år gammal!?! Andreas älskar att kiva med dig och det gör han för att han tycker om dig. Mitt råd till dig angående lördag: Var dig själv, prata med oss och sitt inte och sov vid matbordet som du gjorde vid dopet där du tyckte att ingen pratade med dig! Hade du varit vaken så........ kramisar storasyster Jenny
Åh, kram! Jag har inte pratat med dig på länge.. Men jag saknar dig. piltre
jag har inte heller pratat med dig ordentligt på länge. Det är så svårt när du är så långt bort, det är så mycket lättare när man ses. Men sen all tid då man är hemma så kommer man inte åt dig ._. msn är bara jobbigt, och jag är för dålig för att ringa =/ *krama på*
Jag måste verkligen ringa dig snart.
När jag är lite mindre ihjälstressad, vill säga.
Jag saknar dig mer.
På söndag ses vi, like 2 dagar kvar?
You are my sunshine.
bara för att det var så många kommentarer måste jag också skriva en. 8 kommentarer lix! ÄG!
