elin

Det var faktiskt längesedan vi räknades som barn och små. Jag vill ha tillbaka den tiden, då slipper man känna sig så jävla.. ivägen?
När man var liten kunde man springa omkring och blåsa bubblor och man var lycklig.
När man blir tonåring blir allting så jävla komplicerat?
Man börjar tänka så mycket och man börjar komma till rätta med sitt liv, träffa vänner man kommer umgås med ett tag och man växer helt enkelt upp.


Jag blir så jävla avundsjuk.
Det här är en kamp som ingen mer än jag känner till. Meningen är inte heller att någon ska känna till den.
Jag försökte verkligen så gott som jag kunde, men sen så.. bara skiter allt sig?
Något blev stulen rakt under näsan på mig.

Hur ska jag... Jag vet inte ens själv vad det är jag letar efter.


Ikväll har jag tänkt en jävla massa, på ungefär allt och inget. Jag har kommit fram till att jag trivs att ha det så.
Kunna ligga helt ensam och bara lyssna på musik.
Känna att jag inte behöver sitta här vid min dator. Inte känna mig beroende av något levande ting.
(Like yeah, in my ass att det är så).

Men öh. Fan. Äsch, jag vet inte.

Onödiga blogginlägg är kanske söta ibland? Det kan säkert bli ett bra tidsfördriv för vissa. Vem vet?
Kent är min magi.
Jag saknar Adam. Jag saknar Anna. Jag saknar Loppan.

Jag saknar att ha Isabelle i mitt hus, jag har verkligen ingenting att göra här hemma. Jag bara sitter och dödar tid och typ väntar på att det ska bli morgon igen. Så att man iaf har något litet att göra.

Imorgon har jag en kort dag i skolan, det är skönt. Eller, jag vet inte vad man ska göra egentligen när man slutar så tidigt. Det känns som om alla slutar sent.
Äsch, jag kan sova under tiden. Som om det skulle hjälpa åt min trötthet?

Nu behöver jag något glatt och jag kom på att jag är sugen på något att äta.
Jag får gå ner i köket och rota efter något.

 Jag hittade lite choklad som mamma och pappa köpte med sig hem från Gran Canaria. Det blir nog bra.

Jag har suttit och skrivit på detta inlägget svinlänge, men jag har inte kommit någon vart. Det är bara rabbel?

---

Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen ikväll
Du kommer aldrig mer hitta hem
Vill ge dig allting ikväll

Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv

Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen igen
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Och jag tror minsann min själ dör av svält

Man blir trött på ditt jävla gnäll

Kent är min magi.