elin

Alltså, det är inte förräns idag eller inatt som jag insåg någonting.
Hur någon gjorde mig så ledsen, hur någon gjorde så att jag känner mig så jävla tom.
Jag menar när jag äntligen lyckas upptäcka någonting nytt och när jag äntligen insett att det gamla aldrig kommer till att ske igen.
Då ska någon bara komma och förstöra det för mig, precis som så många andra gånger.

Liksom, varför just den människan?
Bara förstör mina tankar och det som gjorde mig glad.
Snälla, jag ber om att du förstör det.
Men egentligen, alla fattar inte. Hittills är det bara en som fattat.
Tur är väl kanske det.
Men nu kommer säkerligen en del folk förstå, men jag skiter i det faktiskt.
Just nu tänker jag ignorera alla känslor som kan göra mig glad, eller iaf för ikväll.

Sen ska jag åka och se fotboll och leka sepe glad, för det är det jag gjort ett bra tag innan. Jag har väl vant mig antar jag.
På kvällen kommer jag hem och då ska jag älta mig i mina frågor igen.

Jag menar, jag har fan inte varit nere på länge. Jag har bojkottat all lugn/depp musik men just nu och ikväll så orkar jag inte det längre. Just nu mår jag ungefär som jag gjort en stor del av våren.
Det finns bara en sak i mitt huvud.
Och jag vill bara få bort den där tanken, för den bör inte existera.
Nej, jag ska inte.

Hela mitt huvud snurrar av tankar.
Det bästa jag hade kunnat göra är att gå och lägga mig, men jag ska lyssna klart på mina ledsna låtar.
Jag ska sitta här i typ en timme till och bara lyssna och låta tankarna snurra runder.
För just nu orkar jag inte mer.

Idag hade jag velat kunna göra Kajsa glad, men jag hade ingen ork.
Jag ska försöka komma på något sätt att rädda din midsommar.

Ibland blir det bara för mycket för mig (8)

Alltså, just nu känns allt meningslöst.
Jag hade en mening, jag såg fram emot någon i en månad. T.o.m. lite mer.
Nu kan jag ju glömma det.
Nu kommer det ta ett bra jävla tag innan jag kan känna något sådant igen.
Och det gör mig ledsen, för under den månaden insåg jag verkligen saker och ting. Emellanåt så gick saker och ting tillbaka till den vanliga saknaden, men jag kände ändå att det fanns någonting annat där borta som kunde göra mig glad.
Så jag tänkte verkligen inte på den saknaden så mycket.
Men det är som Montt Mardié säger: I will always miss you.

Det menas med en massa saker, det menas med en del saker som inte ens är människor.
Egentligen saknar jag mitt "dåtida" liv. Då var jag annorlunda, då var jag Elin och jag var alltid så och så.
Nu sitter jag här och just i denna skrivande stund vet jag knappt ut eller in.
Jag vet inte vad jag ska tänka och hur jag ska få fram dom tankarna.

Jag vill ha en kram nu, jag behöver det.

Sepe, möh och blöh på allt.
Nu ska jag lyssna på tre låtar till och sen försöka sova ^^

Hejdå.