Jag ska lämna den här hålan?
Jag vill flytta långt härifrån.
Jag vågar inte ens kolla folk i ögonen i denna staden längre.
Jag tycker det är jobbigt att cykla genom staden på kvällen, dagen också för den delen.
Att se alla folk här är inte trevligt bara.
Jag insåg det när jag cyklade hem från Kajsa idag.
Det är nästan så att jag är rädd för allt VV-folk när jag är ute i stan. Jag borde inte bry mig, men jag är bara rädd för att möta deras iskalla blickar och känna hatet.
Jag vill verkligen inte.
"Lura mig?
Nej nej, vad folk än säger"
Det finns nog bara tre människor i denna staden jag kan kolla i ögonen utan att skämmas för vad jag är.
Tre människor som jag bryr mig om, tre människor som jag låter se mina brister.
Och gaah, även om dom får mig att känna mig bra så får dom även mig att känna mig så jävla underlägsen.
För jag är verkligen inte som dom.
Enligt mig själv är dom storartade och jag ingenting. Jag är ingenting.
Det finns vissa stunder då jag känner att jag nästan är som dom, men dom försvinner lika snabbt som dom kom.
Jag borde skaffa mig mer självförtroende.
Gaah. vem kan tro på evig kärlek, vem kan tro på den nu?
ÅÅÅÅÅHHHHHHHHHH!
Fan vad förbannad jag blir.
Lugna dig, lugna dig, lugna dig.
Jag vill slå i sönder något just nu.
Kasta vatten på någon.
Skälla ut någon.
Jag vågar inte ens kolla folk i ögonen i denna staden längre.
Jag tycker det är jobbigt att cykla genom staden på kvällen, dagen också för den delen.
Att se alla folk här är inte trevligt bara.
Jag insåg det när jag cyklade hem från Kajsa idag.
Det är nästan så att jag är rädd för allt VV-folk när jag är ute i stan. Jag borde inte bry mig, men jag är bara rädd för att möta deras iskalla blickar och känna hatet.
Jag vill verkligen inte.
"Lura mig?
Nej nej, vad folk än säger"
Det finns nog bara tre människor i denna staden jag kan kolla i ögonen utan att skämmas för vad jag är.
Tre människor som jag bryr mig om, tre människor som jag låter se mina brister.
Och gaah, även om dom får mig att känna mig bra så får dom även mig att känna mig så jävla underlägsen.
För jag är verkligen inte som dom.
Enligt mig själv är dom storartade och jag ingenting. Jag är ingenting.
Det finns vissa stunder då jag känner att jag nästan är som dom, men dom försvinner lika snabbt som dom kom.
Jag borde skaffa mig mer självförtroende.
Gaah. vem kan tro på evig kärlek, vem kan tro på den nu?
ÅÅÅÅÅHHHHHHHHHH!
Fan vad förbannad jag blir.
Lugna dig, lugna dig, lugna dig.
Jag vill slå i sönder något just nu.
Kasta vatten på någon.
Skälla ut någon.
Jävla baizbarn!
Vad sägs om att alla bara skulle dött?
Vad sägs om det kära du?
Skulle inte världen vara mer... lugn då?
Mer fridfull och mer av allt det där som man vill.
Men världen skulle fortfarande inte vara bra.
För, hade allt dött hade ju inte jag heller existerat.
Jag hade inte funnit, precis som alla andra jag bryr mig om.
Så egentligen är det en jävligt dålig lösning på min jävla deppression.
Men just nu orkar jag inte sitta och fundera och komma fram till någon jävligt bra lösning.
För vad hjälper det till egentligen?
Fast, varför i helvete kallar jag detta "min jävla deppression"?
Jag menar, jag är bara en tonåring som klagar i brist på annat.
En äckig tonåring som inte borde ha det livet jag har, enligt mig själv.
En hemsk tonåring som skulle vilja vara så mycket mer än vad jag är nu.
Alla ska fråga: Vad är det som hänt kära du?
Svaret blir detsamma hela tiden: Ingenting.
Och vad fan är det för fel på mig då?
Varför kan jag inte bara vara glad?
Sedan onsdag har jag tyckt att allt varit en ansträngning.
Att bara gå utanför dörren har kännts som att stirra döden i vitögat.
Eller som att springa ett maraton ungefär.
Och lättare har det inte blivit av att känna sig lämnad här i denna skithålan där alla dör när dom är unga.
Precis alla, den här staden drar ner oss till botten av ån.
Jag ska flytta härifrån, till Göteborg.
Eller starta ett kollektiv var fan som helst med alla människor som jag tycker om.
Folk som är bra, folk som vet vem dom själva är.
Jag tänker kidnappa er och ta hem er till mitt kollektiv.
Jag ska bara skaffa ett först.
Det var mening att detta skulle leda någonstans, men fan heller.
Detta gjorde bara mig mer förvirrad.
Så, jag skiter i att skriva mer nu.
Jag ska sova på sak-helvetet och vakna lycklig imorgon, eller whatever.
Det blir säkerligen bra.
Skolan imorgon då alla 9:1or kommer stå och vara så jävla glada och prata om Berlin.
Då kan jag gå ut, gå någon annanstans och vara för mig själv.
Och fan, jag visste att det skulle bli så.
Jag borde egentligen bara vara glad om det nu skulle bli så.
För allt hade återgått till det vanliga.
Men, jag vill inte det.
För jag är ego av mig, för jag kommer hamna utanför.
Jag kommer känna mig som inte jag hör hemma här.
Så, fuck you.
Jag vill att det ska vara som vanligt.
Jag orkar inte omställningar nu, det är för jobbigt.
Så, därför orden: fuck you.
Kom inte här och prata om saker som du irriterar dig på, saker som tydligen gör mig till en mindre bra person.
Du är precis likadan själv, så.
Det finns faktiskt inga ord.
Och varför blir jag irriterade över detta egentligen?
Vad angår det mig?
Tydligen ALLT, det vänder ju mitt humör helt upp och ner.
Nej, inte fuck you.
Snarare, fuck me.
Nej, nu ger jag upp.
Jag slutar skriva, för det kommer bara gå rent åt helvete.
You die when you're young?
Ah, Broder Daniel hela dagen gör mig klad hest <3
Idag har faktiskt varit en skön dag, jag vaknade relativit tidigt av att telefonen ringde.
Så, gick jag faktiskt ut och badade i min kära pool :)
Det var najs.
Sedan så var jag ute en sväng och satt nere vid stranden och gungade och bara tittade.^^
Det var mysigt, fast lite ensamt.
Sen har jag legat på min balkong och läst min bok som för övrigt är väldigt bra.
"Den stora tystnaden" av Leif Silbersky och Olov Svedelid.
Igår kväll lekte jag med Jack, det var faktiskt väldigt trevligt.
Vi hyrde "Tjenare Kungen" och Jack blev helt hysterisk i slutet :) Haha.
Men, det var väldigt trevligt vilket fall som helst :)
Ikväll, eller snart, ska jag möta märta och pa vid hamnen och så ska vi åka till ven :)
Vi ska typ.. spela tv-spel och en massa. Men det blir säkerligen kul det med :)
Så, lala.
Nu ska jag gå vidare och duscha.
"We're Broder Daniel, we're Broder Daniel. We are Broder Daniel" <3
Idag har faktiskt varit en skön dag, jag vaknade relativit tidigt av att telefonen ringde.
Så, gick jag faktiskt ut och badade i min kära pool :)
Det var najs.
Sedan så var jag ute en sväng och satt nere vid stranden och gungade och bara tittade.^^
Det var mysigt, fast lite ensamt.
Sen har jag legat på min balkong och läst min bok som för övrigt är väldigt bra.
"Den stora tystnaden" av Leif Silbersky och Olov Svedelid.
Igår kväll lekte jag med Jack, det var faktiskt väldigt trevligt.
Vi hyrde "Tjenare Kungen" och Jack blev helt hysterisk i slutet :) Haha.
Men, det var väldigt trevligt vilket fall som helst :)
Ikväll, eller snart, ska jag möta märta och pa vid hamnen och så ska vi åka till ven :)
Vi ska typ.. spela tv-spel och en massa. Men det blir säkerligen kul det med :)
Så, lala.
Nu ska jag gå vidare och duscha.
"We're Broder Daniel, we're Broder Daniel. We are Broder Daniel" <3
Mipp.
Du gamla fria nord - Lars Winnerbäck <3
Usch, jag har lyssnat om och om på den låten sedan igår kväll. Den är bra.
Taste of Ink - The Used <3
"So, here I aaaaam", jag vill bara skrika ut mina känslor när jag hör den men jag håller dom inom mig istället.
Underground - Broder Daniel <3
Och det är bara för att jag blir glad av den låten, jag tänker på Isabelle och det gör mig glad. Iaf för ett tag.
Och min mp3 fungerar nu :)
Jag har faktiskt saknat den, även om den suger så är den behövlig.
För den gör så att jag kan lyssna på min musik hur högt som helst och bara suga upp alla orden som sjungs. För dom är så vackra men samtidigt gör det ont i hela mig av att höra många av orden.
Jag kom underfund med det innan, jag lever egentligen mitt liv baserat på en lögn.
Saken är den, jag kan inte förklara och jag vill inte förklara heller. För det skulle förstöra allt, precis ALLT.
Mitt liv skulle gått åt helvete och jag skulle spenderat mina dagar så som jag har gjort nu dom två senaste.
Det är ju fan patetiskt, dom ska vara borta i några dagar och då känns det som om hela mitt liv lika gärna kan ta slut. Det känns som om det inte finns en endast mening till varför jag finns här.
Idag vaknade jag halv tre, så då känns det som om denna dagen kommer vara över snabbt. Och det är bra.
Ikväll ska jag faktiskt träffa Jack, det ska bli kul.
Undrar vad vi ska göra? Jag har ju pengar och allt nu, så jag kan ju tvinga honom till att hyra film :)
Det blir säkert bra ^^
Och gaah, det är morsdag på söndag tror jag.
Äh, jag kan ge henne en kram och försöka vara lite snäll.
Men nu ska jag försöka göra det omöjliga, jag ska ta tag i mitt liv och gå och duscha och sedan komma ut därifrån som en helt ny människa.
Förhoppningsvis...
Usch, jag har lyssnat om och om på den låten sedan igår kväll. Den är bra.
Taste of Ink - The Used <3
"So, here I aaaaam", jag vill bara skrika ut mina känslor när jag hör den men jag håller dom inom mig istället.
Underground - Broder Daniel <3
Och det är bara för att jag blir glad av den låten, jag tänker på Isabelle och det gör mig glad. Iaf för ett tag.
Och min mp3 fungerar nu :)
Jag har faktiskt saknat den, även om den suger så är den behövlig.
För den gör så att jag kan lyssna på min musik hur högt som helst och bara suga upp alla orden som sjungs. För dom är så vackra men samtidigt gör det ont i hela mig av att höra många av orden.
Jag kom underfund med det innan, jag lever egentligen mitt liv baserat på en lögn.
Saken är den, jag kan inte förklara och jag vill inte förklara heller. För det skulle förstöra allt, precis ALLT.
Mitt liv skulle gått åt helvete och jag skulle spenderat mina dagar så som jag har gjort nu dom två senaste.
Det är ju fan patetiskt, dom ska vara borta i några dagar och då känns det som om hela mitt liv lika gärna kan ta slut. Det känns som om det inte finns en endast mening till varför jag finns här.
Idag vaknade jag halv tre, så då känns det som om denna dagen kommer vara över snabbt. Och det är bra.
Ikväll ska jag faktiskt träffa Jack, det ska bli kul.
Undrar vad vi ska göra? Jag har ju pengar och allt nu, så jag kan ju tvinga honom till att hyra film :)
Det blir säkert bra ^^
Och gaah, det är morsdag på söndag tror jag.
Äh, jag kan ge henne en kram och försöka vara lite snäll.
Men nu ska jag försöka göra det omöjliga, jag ska ta tag i mitt liv och gå och duscha och sedan komma ut därifrån som en helt ny människa.
Förhoppningsvis...
Mupp.
Idag var man ledig från skolan.
Jag vaknade och kände mig inte alls som igår och det var bra.
För imorse var jag glad ändå, jag skickade sms till folk och dom svarade :)
Sedan så hamnade lilla Elin vid datorn ett litet tag, sen försvann jag in på mitt rum resten av dagen.
Jag var faktiskt kreativ för en gångs skull, jag brukar aldrig vara det.
Men, jag blev nöjd och pappa sa faktiskt att det blev fint ^^
Och sedan så var min syster här, det är sjukt vad stor hon har blivit.
Hon är då gravid och ska få tvillingar och det är ganska mycket kaos runt det.
Men, det ska säkert gå bra.
Dom är egentligen beräknade till min och min ena brors födelsedag, nej vi är inte tvillingar, men dom lär komma tidigare ^^
Och senare vid nio ringer det på min dörr och då är det Isabelle och Sophie som står där.
Det var kul att träffa dom igen, det var väldigt länge sen.
Vi hälsade även på Emmy :)
Gah, dom är söta och jag saknar faktiskt att vara en del av deras liv.
Isabelle ringde mig idag, jag blev faktiskt glad :)
"Lillebror, bapapapaa, bli inte som jag när du blir stor"
Lala, Håkan och My Chemical Romance på spelningslistan nu <3
Jag vaknade och kände mig inte alls som igår och det var bra.
För imorse var jag glad ändå, jag skickade sms till folk och dom svarade :)
Sedan så hamnade lilla Elin vid datorn ett litet tag, sen försvann jag in på mitt rum resten av dagen.
Jag var faktiskt kreativ för en gångs skull, jag brukar aldrig vara det.
Men, jag blev nöjd och pappa sa faktiskt att det blev fint ^^
Och sedan så var min syster här, det är sjukt vad stor hon har blivit.
Hon är då gravid och ska få tvillingar och det är ganska mycket kaos runt det.
Men, det ska säkert gå bra.
Dom är egentligen beräknade till min och min ena brors födelsedag, nej vi är inte tvillingar, men dom lär komma tidigare ^^
Och senare vid nio ringer det på min dörr och då är det Isabelle och Sophie som står där.
Det var kul att träffa dom igen, det var väldigt länge sen.
Vi hälsade även på Emmy :)
Gah, dom är söta och jag saknar faktiskt att vara en del av deras liv.
Isabelle ringde mig idag, jag blev faktiskt glad :)
"Lillebror, bapapapaa, bli inte som jag när du blir stor"
Lala, Håkan och My Chemical Romance på spelningslistan nu <3
Blogg?
Jaha, då har man följt den stora svenska trenden och skaffat sig en blogg.
Egentligen i brist på annat faktiskt, men ändå. Jag har en blogg.
Fast, nu ska jag bara få rätt på det här skitet. Men det ska säkerligen gå braw.
Nu är allt skolarbete över, eller njäe. Jag har ett muntligt matte prov som jag redan kan
och sedan så har jag en komplettering på nationella proven.
Jag hoppas att det kommer gå bra så att jag kan få mitt jävla diplom och mitt fina jävla presentkort på en bokhandel från Per-Joel. Sen kan jag kanske leva lycklig i resten av mitt liv. Eller något.
Och nu sitter mina närmsta vänner på ett äckligt jävla tåg på väg till Berlin.
Där ska dom ha det så jävla skoj och det kommer vara det enda dom pratar om. Och orka höra?
Jag är nog jävligt barnslig egentligen, men just nu orkar jag faktiskt inte bry mig.
Dom kan springa runt och leka så jävla lyckliga veckan ut och så kan jag sitta här hemma vid min dator.
Iofs, jag kommer ju inte sitta här hela tiden. Men ändå.
Det känns bara så jävla tomt.
Och av någon konstig anledning är jag inte alls på humör idag.
Jag har ingen direkt anledning, jag antar att jag bara är trött och allmänt seg och då faller min hjärna in i tankarnas värld.
Så fort jag får chansen egentligen så drömmer jag mig bort till tider då allt såg annorlunda ut.
Till tider då jag inte kände mig såhär.
Till tider då alla var lyckliga och speciellt jag.
Till tider då jag var kär och galen eller whatever.
Helt enkelt till tider då jag inte var så här.
"Hej, jag heter Elin och jag är precis som ALLA andra i hela jävla världen"
Jag insåg verkligen det idag, det var någon som påpekade i skolan men såklart ignorerade jag det då
eftersom jag då kände att det inte var så.
Men nu, några timmar senare slår tanken mig. Det är verkligen så.
Jag är inte speciellt på något sätt överhuvudtaget.
Mina föräldrar har misslyckats, senast idag sa dom att dom var stolta över mig och att jag klarat mig bra här i livet.
Men, vad fan vet dom egentligen?
Inte ett skit, ingenting.
Och vad tror jag?
Att jag kommer bli mer speciell..
För att jag skaffar mig en blogg?
För att jag trotsar vad folk säger till mig?
För att jag för det mesta gör som jag vill?
För att jag slutar älta det?
För att jag valde bort den där skolan som jag egentligen ville gå på, endast i vetskapen om att jag visste att det skulle gå åt helvete där.
Det skulle gått tillbaka till de gamla vanliga tankarna.
Varför, varför skriver jag ens ner det här?
Antagligen för att jag känner mig så jävla ensam just nu, jag tror faktiskt aldrig att jag känt mig så här ensam en endaste gång i hela mitt liv.
Det låter dessutom så jävla patetiskt.
Mina tre närmsta vänner åker iväg på klassresa och jag överlever inte en dag.
Hade de bara varit i Sverige hade man kunnat ringa en massa, men nu är dom i Berlin, Tyskland och dit kostar det en massa pengar.
Dom kommer hem på söndag, det är bara tre hela dagar tills dess.
Jag överlever.
Det här inlägget började med skolarbete och slutade med något helt annat.
Och en massa The Used <3 spelas hos mig just nu.
Kärlek på det.
Men, fan. Just nu känns kärleken värdelös. Den kan dra sig någonstans.
Egentligen i brist på annat faktiskt, men ändå. Jag har en blogg.
Fast, nu ska jag bara få rätt på det här skitet. Men det ska säkerligen gå braw.
Nu är allt skolarbete över, eller njäe. Jag har ett muntligt matte prov som jag redan kan
och sedan så har jag en komplettering på nationella proven.
Jag hoppas att det kommer gå bra så att jag kan få mitt jävla diplom och mitt fina jävla presentkort på en bokhandel från Per-Joel. Sen kan jag kanske leva lycklig i resten av mitt liv. Eller något.
Och nu sitter mina närmsta vänner på ett äckligt jävla tåg på väg till Berlin.
Där ska dom ha det så jävla skoj och det kommer vara det enda dom pratar om. Och orka höra?
Jag är nog jävligt barnslig egentligen, men just nu orkar jag faktiskt inte bry mig.
Dom kan springa runt och leka så jävla lyckliga veckan ut och så kan jag sitta här hemma vid min dator.
Iofs, jag kommer ju inte sitta här hela tiden. Men ändå.
Det känns bara så jävla tomt.
Och av någon konstig anledning är jag inte alls på humör idag.
Jag har ingen direkt anledning, jag antar att jag bara är trött och allmänt seg och då faller min hjärna in i tankarnas värld.
Så fort jag får chansen egentligen så drömmer jag mig bort till tider då allt såg annorlunda ut.
Till tider då jag inte kände mig såhär.
Till tider då alla var lyckliga och speciellt jag.
Till tider då jag var kär och galen eller whatever.
Helt enkelt till tider då jag inte var så här.
"Hej, jag heter Elin och jag är precis som ALLA andra i hela jävla världen"
Jag insåg verkligen det idag, det var någon som påpekade i skolan men såklart ignorerade jag det då
eftersom jag då kände att det inte var så.
Men nu, några timmar senare slår tanken mig. Det är verkligen så.
Jag är inte speciellt på något sätt överhuvudtaget.
Mina föräldrar har misslyckats, senast idag sa dom att dom var stolta över mig och att jag klarat mig bra här i livet.
Men, vad fan vet dom egentligen?
Inte ett skit, ingenting.
Och vad tror jag?
Att jag kommer bli mer speciell..
För att jag skaffar mig en blogg?
För att jag trotsar vad folk säger till mig?
För att jag för det mesta gör som jag vill?
För att jag slutar älta det?
För att jag valde bort den där skolan som jag egentligen ville gå på, endast i vetskapen om att jag visste att det skulle gå åt helvete där.
Det skulle gått tillbaka till de gamla vanliga tankarna.
Varför, varför skriver jag ens ner det här?
Antagligen för att jag känner mig så jävla ensam just nu, jag tror faktiskt aldrig att jag känt mig så här ensam en endaste gång i hela mitt liv.
Det låter dessutom så jävla patetiskt.
Mina tre närmsta vänner åker iväg på klassresa och jag överlever inte en dag.
Hade de bara varit i Sverige hade man kunnat ringa en massa, men nu är dom i Berlin, Tyskland och dit kostar det en massa pengar.
Dom kommer hem på söndag, det är bara tre hela dagar tills dess.
Jag överlever.
Det här inlägget började med skolarbete och slutade med något helt annat.
Och en massa The Used <3 spelas hos mig just nu.
Kärlek på det.
Men, fan. Just nu känns kärleken värdelös. Den kan dra sig någonstans.
